Till Louise, Amanda och Sara

Sitter och gottar mig i youtubes fantastiska värld.
Och plötsligt är jag 17 år igen, klädd jazzbyxor med kjol över.
Ronan Keating var husgud, hans jävla fru hatad, namnet Jenny Keating lät sjukt bra.

Då blev det inte bättre än så här, och frågan är om det inte fortafarnde har svårt att bli det!


http://www.youtube.com/watch?v=iqZxpzbNKZM

Fast det är klart, något år senare maxades min hormonstinna värld.
Så ungt, så oskyldigt men ändå... Livet var komplett, och Jenny McFadden lät ju faktiskt ännu bättre.

http://www.youtube.com/watch?v=G1LEISP6e9c

Listen, and weep!

Go Anders!

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5375808.ab

I en artikel i aftonbladet uttalar sig vår eminenta ærekbiskop Anders Weieryd om att homosexuella nu får ingå æktenskap. Och sjælvklart ær det massor med folk som kommer med mer eller mindre intellegenta komentarer.
Min instællning ær ju som sången:
" Jesus ælskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Gul och vit och rød och svart, gør det samma har han sagt, Jesus ælskar alla barnen på vår jord."

Men det var inte de korkade komentarerna, som jag reagerad øver. Utan att folk reagerar så hæftigt.
Før mig ær detta ytterligare ett tecken på att vi har før lite att beykymra oss øver i det hær landet.

Självrannsakan: Andra delen

Det är svårt att vara vuxen. Det är ett stort ansvar man har. Ansvaret över sig själv och sina egna handlingar. Jag fattar helt själv mina egna beslut och får ta konsekvenserna.

Det är ett jätteansvar, när man tänker efter. Varför har jag då så svårt att ta emot hjälp när jag inte bett om det själv?

När någon vill ge mig ett råd på vägen, en vänlig puff i rätt rikting?

Någon bryr sig så mycket att han eller hon är beredd att axla delar av det stora ansvaret. Så vad gör man...eller förresten inte man, JAG, jo jag biter ifrån. Blir sur, upprörd. Visar mig från min sämsta sida och tänder på allt cyndlindrar.

Varför?

Dålig självkänsla? Eller den skrämmande vetskapen om att hur mycket ditt eget liv är ditt eget ansvar, så behöver vi varandra. Livet blir lättare när någon bryr sig. När de där små knuffarna kommer.

Men tänk om man om man en dag står alldeles själv igen. Tänk om man står alldeles rådvill då och inte kan fatta ett enda beslut, inte vågar ta ansvaret.

Är det inte bäst då att fnysa elakt åt de goda råden, och hoppa undan när knuffarna kommer?

Kankse, men innerst inne i min nu rannskade själ så tror jag inte det. Jag är bara rädd.

Rädd för att bli ensam och då inte veta hur jag klarar mig själv.

Hemlängtan

Mer nederbörd, nu kallare. Typ bara snö. Känns som om någon vill att jag ska ha hemlöngtan. Sparkar mig iväg härifrån. Helgen ska nämligen bli regn 1-3 grader och kuling här. Hemma såg jag 25 grader och sol. Helt klart läge att dra hem!
Och nu längtar jag verkligen hem. Hem till Hacklarsbo och stentrappan morgonsol. Kaffedoften när man kommer ner i köket på morgnarna. Pappas raspiga radio.
Och sol.... och värme.
Nu drar jag täcket över huvudet och sover bort det här skitvädret.

De makter som styr.

Det finns många saker här i världen vi inte kan styra. Ibland händer bara saker utan att vi har kontroll över det. Det minst förväntade sker.
Då är det bara att gilla läget.
Inatt gick jag hem i snöblandat regn och +3 grader.
Tur att jag inte tagit ur mössan ur handväskan.
Det är den 26 maj och Tromsös vädermakter slutar aldrig att förvåna.

Den dagen den...

Har precis kollat på ett avsnitt av barnmorskarna. Bebisar är söta. Men det där med förlossning.
Jag kan inte plocka min egna ögonbryn, kan inte förmrå mig att lyfta picetten och dra. Vet att det kommer göra ont.
Min syster har en sån där som rycker håren på benen, en epilator. Höll på att sluta i en mindra katastrof när jag skulle testa.
Rena turen att badrummet stod kvar och att grannaran inte ringde polisen.
Och resultatet? En yta stort som ett kreditkort på ena smalbenet, mer och jag hade svimmat.

Nä, det där med förlossning som sagt...

Året som gått.

" Tänk inte på att du har blivit ett år äldre, tänk istället på vad som har hänt på det året som gott."
Ett ganska bra råd tyckte jag. Började tänka på det där.
Vad som har hänt sen maj-08. Insåg att det känns som en evighet har sen jag fyllde 27.
Så mycket har hänt. Så mycket har ändrats. Jag har ändrats.

Kloka ord från Faster

Igår blev jag återigen ett år äldre, och i sann tradition ringer min allra käraset faster en dag förseent och ber om ursäkt. Lite av en famlijetradirion vi ha i den Leionska klanen.
Hur som ser året enl henne ljust ut. Jag citerer:
"Jag vill minnas att åren mellan 28 och 29 var det absolut bästa i livet. Förutom 60+, då toppar man! "

Så nu ska det bli åka av!

Att sova.

Jag har skrutit lite, inser nu att det var att ta i. Jag har inte hållt mig till sanningen.
Kaxigt påstod jag i höstas att mina livslånga sömnproblem var ett minne blott. Att jag numera kunde sova precis var som helst.
Då hade jag ännu inte upplevt midnattsol.
Det är som att leva i en ständig dag.
En ständig förväntan.
Att hela tiden vara inställd på att vara vaken, att det kommer att hända någonting snart igen. Helt enklet, dagarna inte tar aldrig slut.
Men ändå gör de det. Och nya dagar kommer . Och då ska du vara utvilad.
Någonstans i allt detta solskn ska du sova.
Dygnet tar aldrig slut, men datumen tickar på.
Mycket märkligt.

Idag går norrmænen i spinn.
Allt ær upp och ner.
Hur førhåller man sig till en nationaldag och en Ejurovisionvinst på sama dag?
Orkestern har redan varit på avdelningen och skræmt livet ur patienterna.
Jag ønskade Farytail, men fick høra nationalsången stællet. just idag ær det dock tveksamt vilken som kommer att spelas mest.

Grattis på dagen!

Lycka

Det är en känsla av lätthet som sprider sig i kroppen.
Stegen liksom glider fram,
man behöver bara lyfta fötterna en liten bit över marken.
Inget är i vägen
Så lätt
Ljudlöst
Torrt
Nästan som att flyga

Äntligen

Det är nya vårskor på barmark i Tromsö.

Vår værme

I går hjælpte jag en dam i den ældre åldern, som att tillægga ær helt vid sitt sinnes fulla till sængen hær på sjukhust i Trømsø. Hon hade haft fønstret øppet på rummet hela dagen, och jag frågade om hon inte skulle stænga det till natten.
Hon tittade frågande på mig.
"Stænga? Det kan væl inte behøvas. Hørde att det skulle bli varm i natt. 5 plussgrader!"

Allt ær ju relatvivt

Om våren kommer fjärilar flaxande.

Är på en snabbvisit i sverige och finner att här är det vår. En varm härlig vår. Med pollen,hundpajs och fulla tonåringar i förkorta och förtajta kläder. Såg ett skräckexempel igår, en överförfriskad tonåring som dragit på sig någon liten vit halvtransparant kroppstrumpa, som framhävde alla hennes former, och då menar jag verkligen alla. Undrar vad hon tänkte när hon stod framför spegeln. Kankse att "Jo, det är ser ju jävligt bra ut" eller " Mycket bröst och mycket ben, så kanske man inte tänker på resten" Hur som så såg det inte helt OK ut, mitt manliga sällskap höll med så det vara inte bara jag som var en pryd tant. Klockan var halv åtta bär vi såg henne och hennes lika knackiga vänner. Man får ju hoppas att allt gick bra. Att hon hade trevligt. Och att allt gick hennes väg.

Att orka.

Idag var en sån där morgon när man vaknade av ett ryck av att klockan ringde. Ibland ligger man liksom och lurar på morgonen, man har någonstans i bakhuvudet en aning om att det börjar dra ihop sig för uppstigning.En sån dag var det alltså inte idag. Fick en mindre chock av det ändå ganska timida pipandet på min väckarklocka och pulsen steg till 150 och sjönk inte förrän jag kommit ur duschen och insett att jag faktiskt var uppstigen. Hur som kom jag till jobbet i lite halvsen tid, fick en hög med patienter att ta hand om som ingen annan ville ,då de räknades som de "besvärliga" . Just idag måste det dock ha synts att jag inte hade orken att protestera. Kaffet var kallt och det hade snöat ytterligare 20 cm på det som kunde anas till vår. En riktig jävla skitdag helt enkelt. Var sur, trött och blöt om fötterna... Undrar hur i hela friden jag skall kunna orka vara trevlig åt mina stackars patienter. Men då kommer det över mig. Hur många leenden jag får varje dag av människor i kris. Sjuka människor, människor på den där randen vi alla någon gång kommer att nå. De har oförhappandes hamnat där nu. Kanske var de friska i går, dödsjuka idag. Vissa har redan gett upp, andra klamrar sig fast vid en behandling, det som kallas hopp. Dessa människor ler mot mig när jag möter dem i korridoren. Vem kan då, trots kallt kaffe i koppen och blöta strumpor låta bli att besvara de leendena.

Om de orkar, orkar jag.

Ransakan: Första delen

Jag tycker rätt mycket. Framför allt tycker jag rätt mycket om andra människor. Jag tycker att alla människor måste bli bättre på att se till sig själva. Varför trivs du inte på din arbetsplats? Beror det på hur du blir bemött av dina kollegor eller hur du bemöter dem. Om man tar illa vid sig för något kanske det beror på hur man tolkar det som sas, inte att personen som sa det menade illa. Dessa fina tankar pratar jag ofta om, vikten om att se till dig själv i sammanhanget. Jag har nu kommit på att jag själv är värdelös på detta. En högerkrok för självförtroendet, men kanske en nyttig sådan. Jag tar allting som inte är en tydlig komplimang eller beröm som kritik . På mitt sätt att arbeta eller vara som person. Varför? Är det så att jag egentligen är en väldigt osäker person? Det står det nämligen INTE i mitt CV. Människor som jag går runt och tycker är dryga och hårda i sin framtoning kanske inte alls är det.. Det kanske helt enkelt är så att det är Fröken Leion som är lite väl känslig... Intressant det där. Här går man runt och tror att man känner en människa och så får man en helt ny insikt efter snart 28 år. Är det inte fantastiskt!

Dagens råd är: Se till dig själv!

Det tänker jag göra när jag vaknar för nu har jag jobbat natt hela påsken och är jävligt trött. Både på min eventuella osäkerhet och cancer.

Natti

Nattens fakta

Cancer är en jävla skit sjukdom.

Dessa tyskar...

Tyska turister försökte smuggla ut 750 kg torskfilé - DN.se

Lite religöst i påsketid.

Jag tror på Gud. Det har jag väl undermedvetet alltid gjort, och då man är från Jönköping så kommer det ju liksom i vattnen eller nåt sånt. Jag tror att man kommer till himlen när man dör, om man vill. Det är nog frivilligt det där, men någon form av efterliv är det nog.
Då jag som sagt är uppväxt i sveriges jerusalem har jag mött alla sorter av kristna, de som tror på något difust och de som tror och lever efter vart enda ord i biblen.
En märklig sak jag har upptäckt med många så kallade bibeltrogna är hur Gud bara är med när det händer bra saker. Han tar bort sjukdomar och släcker eldsvådor.
"Jesus räddad mig från min cancer" Men var är han när det händer dåliga saker då? När livet är piss och allting brister. När en ung förälder dör och lämnar efter sig små barn, eller när barn blir sjuka och dör. Det är aldrig någon som säger att det var Gud eller Jesus som hade ett finger med i spelet då. Det är med djävulen tycker jag dessutom är överspelat, känns lite sekelskifte å prata helvete å djävul tycker jag. Enligt min mening kan man inte bara ha Gud med när bra saker sker, tror man på honom så får man faktiskt lägga in honom i allt som sker. Annars är man ju inte bibeltrogen, eller?
Många säger också att det var Jesus som rädda mig från mitt missbruk eller kriminalitet. Är det inte lite att sänka självförtroendet? Visst kanske det är lättare om man tror men inte va det Jesus som tömde ut spriten i avloppet inte.
Min gud är med mig jämt, men han tycker att jag får faktiskt ta ansvar för mitt eget liv. Tar jag ett dumt beslut får jag reda ut det själv, sen kan han kanske ge lite goda råd på vägen.
Och det är inte han som botar mig när jag blir sjuk, det är pencillinet!

Karin Boye står för ordet denna natt.

Jag vill möta...


Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Dagens visdomsord.

Ta ingen skit!

Grynet

Bloggen har blivit lite åsidosatt den sista tiden. Viktigare saker har hänt i livet. Typ semester med sol, bad och sand mellan tårna. Men nu är man tillbaka i snö och kyla så nu rckerd en nog upp sig igen.

Det känns rätt absurt att man befinner sig här uppe i minusgrader och 50 cm snö när det är vår och värme hemma i Sverige. Men jag kan inte säga att jag tycker det är jätte tråkigt. Igår var jag ute och åkte skidor i vårsolen. Solen går ner typ kl 21 och om en knapp månad går det inte ner alls. Kallt? Visst, men man vänjer sig. Hellre snöbollskrig än pollenchock!

Har retat upp mig lite..

I DN kan man følja en blogg om en kvinna som lever "fattigt" en tid. Hon gør ett projekt i att leva på socialbidrag før att... ja jag vet inte, kænna på hur det ær att inte ta allting førgivet kanske, eller att se vad som ær "existensminum".
Jag reagerar på att ordet fattig anvænds nær du faktiskt æter dig mætt varje dag, har egenhyresrætt och klæder på kroppen. I Sverige har vi ett sociltskyddsnæt som fångar upp dig om du så faller från gud vår fader sjælv. Så det dær existensminum vi pratar om, vilken existens ær det då vi minimerar? det ræcker sju som sagt till maten, boendet och klæderna. VAd mer krævs før existens?
I mina øgon ær det inte att vara fattig att inte ha råd att åka på utlandsemester, eller att behøva stanna hemma från krogen. Det ær att inte kunna unna sig. Och i den så kallade lågkonjukturens tid tycker jag att vi ska tænka øver lite vad det egentligen ær vi inte har råd med. Ær det maten, eller den dær rødvonsflaskan på fredagskvællen. Bensinen till bilen eller fjællen resan? Vi har højt våra levnadstandard så att lyx har før många blivit vardag. Det ær inte synd om barnen før att deras førældrar inte har råd med mærkesklæderoch mobiltelefoner. Sorry kids...
Så, samla er lite. Vad ær det egentligen vi måste dra inte på i de dåliga tider. Och tænk efter om du før tio år sedan tyckte att detta var vardagsmat eller helglyx?
Alltid retar vær det hær inlægget någon, men det får jag ta!

The night shift

Tiden går aldrig så långsamt som nær man jobbar natt. Ænnu långsammare går den nær man jobbar natt och man inte har något att gøra. Lægg då till att du skall åka från snødrivor till sanddynor nær du går från jobbet blir det næstan så att sekundvisaren børjar dansa foxtrot (fram, fram tillbaks vet ni) bara før att jævlas.
Skall alltså læmna Tromsø i tio dagar, kænns ræt gøtt. Hade någon vision i veckan nær all snø høll på att forvandlas till sorbet att kanske våren skulle vara på væg. Solen låg øver fjællen, man kunde på vissa stællen ana lite torr asfalt, och var inte folk lite gladare? Men så snøade det i tredagar. I stockholm innebær det 5 cm slask, hær innebær det en halveter pulsnø till jobbet och att snøblogen væcker æn flera gånger per natt.
På tal om snø. Har upptæckt en mycket mærklig grej. Hær pratar man næstan aldrig om vædret. Hemma ær det ju det stændiga samtalsæmnet, och oavsett vad det ær før væder aær det ju aldrig bra. Lite snø betyder snøkaos och instællda bussar och tunnelbanor vilket i stockholm leder till någon form av stadskris och en stadskupp ær inte långt borta. Før gud vet vad du hinner missa på de dær 3 minuterna du måste vænta på næsta tunnelbana! Ær det varmt dæremot, då ær det værmebølja, pensionærer dør och øverfallsvåldtækterna økar...bara skit det med.
Men hær ær liksom bara vædret, ingen kommenterar det knappt. Någon kan be lite førsiktigt om ursækt øver att man kommer lite sent før man var tvungen att sætta snøkjedjorna på den fyrdjulsdrivna bilen. Eller nær solen skiner på fjællet och snønglittrar, det ær ett par minusgrader och havet ligger spegelblankt kan man sæga. "Åja, idag skiner solen, skønt att den ær tillbaka". Inget mer.
Inga långa utlægg om hur besværligt livet ær eller hur snø ær jævulens redskap till att gøra livet surt før den stressade och extremt viktiga enskilda personen.
Kanske har det med att vi ær i en småstad, eller bara att man har accepterat vædermakterna hær. Før hur du en gnæller så faller snøn och solen går ner i november och upp i feburari. Man har liksom accepterat sin maktløshet. Ungefær som med tid, du kan inte gøra någonting før att den skall gå fortare. En timme ær en timme.
Men om du bloggar en halvtimme nær du jobbar natt så kænns det i allafall som du piskat upp den lite gran!

Håller för tillfället på att lära mig konsten att se så upptagen ut som möjligt utan att göra någonting. De norska sjuksköterskorna behärskar denna taktik till fullo. Misstänker att det finns någonform av kurs på den norksa "sykepleier skolen", eller så är det något som förs vidare som ett hemligt handslag genom kåren. eftersom den kursen inte finns i sverige, och ingen har gett mig någon hemlig svart bok måste jag utveckla min egen teknik. Bli helt autodidiakt som man säger. Erka är ju också i prövo fasen så vi ger varandra tips och rå på vägen. Detta är vad vi hittils kommit fram till.

• Sitt upprätt på stolen framför datorn. Ha ansiktet ganska nära skärmen och anta en lätt stirrande blick. Skriv ditt mail eller blogg inlägg fort. För att ytterliga markera din upptagenhet, lägg upp listan med patienter bredvid dig på skrivbordet och då vilda blickar på den.


• När du sitter och fikar, kolla ofta på din patientlista och sökare. Skriv lite krumelurer på listan eller kryssa av något. Sucka lite också...gör alltid susen!Tryck gärna lite på knappen på sökaren också och bläddra igenom de som ringt.


• Ta lång tid på dig när du fyller på din kaffekopp så du är borta ett tag, kanske ät ett litet kex någonstans eller ring en kompis i hisshallen.


• Åter vid datorn, hälsa snabbt på de som går förbi, och va inte den som hälsar först! Glöm inte att du är mycket upptagen med att dokumentera och inte riktigt fokuserad på de som går förbi.


• Gå snabbt i korridoren, vart du än skall ta dig! Detta gäller även självklar när du vid tidigare nämda punkt ska fylla på din kaffekopp. Otroligt effektivt.

Så där ja, lite tips på vägen. Är nyfiken på vad som står i den norksa kursplanen, kanske kan man bidra med något.

Återigen Unn, samma dator, samma plats samma Erika framfør mig bara med något kortare lugg æn sist. Hon gjorde ett tappert førsøk i veckan att klippa den sjælv men resultat blev inte riktigt som hon tænkt sig. Fick anlita en frisør i Tromsø. Kanske inte den vassaste saxen i stan, men klippt blev den.
Så, aktiviteten ær inte på topp hær på Kreftavd. En pat singde precis på våra små "beepers" och Erika utbrast, från hjærtat - Va fan! Jag læser ju brunch guiden...
Det ær mærkligt det dær hur lat man blir nær man inte har någonting och gøra, och hur lætt man glømmer saker i de situationerna. Nær man dæremot har hæcken full och bajs upp till armågarna har man full koll på allt och lite till. Men en dag som den hær...ja, någon stackars tyst sjuk patient skulle lætt bli bortglømd i ett hørn. Hær tycker men med andra ord att mycket och många borde glømmas bort.
Dagens brunch rekomendation från Erika, Långbroværdshus.
"Dyr som satan men har allt av toppklass" enligt brunchsurfaren.

Idag började min dag klockan 12:50 med att jag vaknade efter nära 12 timmars sömn. Sååå, skönt. Näst efter jobb så är ju sova det man gör mest här. Och att då få sova utan att behöva ställa en klocka är ju ren lyx. Har aldrig trott på det där att man kan sova för mycket, har fullt förtroende för att min kropp inte översover sig själv!
Idag har jag dock gjort det som jag har vetat sen dag ett skulle hända. Jag låste in min nyckel på rummet. Upptäckte det dock inte förrän vid 19 då vi kom tillbaka efter en liten utflykt bland bergen och ICA. Den gode hustomten Knut kunde inte komma förrän i morgon så det var bara att gilla läget. Tur att det finns barmhärtiga personer på det här stället som jobbar natt och således kan husera en. Det är inte alltid kul att vara charmigt förvirrad. Så nu sitter jag här på lånat hotellrum, med lånad dator, undrar om man kan låna en tandborste....
Dags att skrufsa av den lånade sängen och krypa ner. Stor dag i morgon. Hotell frukost på Rica hotell inne i stan. Längtar... Är redan hungrig.
Natti!

Sitter på UNN, Kreft avdelning och sliter som bara den. Eller ja... Jag och erika har precis læst lite i aftonbladet. Druckit en kopp te och pratat om vår snart kommande hemresa. Just i dag ær det vældigt lættførtkjænta NOK. Och just nustår NOK i 1,27 så det kan inte bli bættre....
Annars ær allt som vanligt i Tromsø, lika mycket snø om møjligt lite ljusare och fortfasrande vældigt norskt.
Har fått besked om att mamma, och systarna kommer på besøk den 3/4. Ska bli sååå kul! Då ska vi åka fjellhiss och gå på polaria. Dær har de en uppstoppad isbjørn, den ser jag fram emot.

Nu ska jag gå och fylla på te-koppen.

Dagens norksa komunistide´
När jag var i indien, i en liten bod som knappt hade rinnande vatten och köpte vatten var det inget problem att använda mitt svenska VISA kort.
När samma kort skulle användas på Norges motsvarighet till Systembolaget, Vinmonopolet blev svaret vänligt men bestämt.
-Nej! Vi tar inte svenska VISA kort.
Landet som liberalismen glömde...

Dyrt vin smakar bäst!

Här på Havna hotell där jag och Erika blivit utplacerade med smidiga 10 minuter till sjukhuset, så att vårt kära bemanningsföretag kan utnyttja vår tid till max bor det även andra människor. Dessa människor jobbar minst lika mycket som mig och Erika så det man ser av dem är oftast en odiskad gröttallrik eller strumpor på tork i tvättstugan. Men så i onsdags hände det märkliga, jag och Erika var lediga, som grädde på moset , båda två! Samtidigt var även den som ätit upp gröten och strumpornas stolta ägare lediga. Så vi anordnade hel sonika en liten vin kväll på tisdagskvällen när de som jobbat kväll kommit hem.

Mycket lyckat! Ost kex, oliver, chips och ostbågar har aldrig smakat så gott. Och vinet, svindyrt förstås men det är aldrig så gott som när man känner att man verkligen förtjänar det.

Så där ja, då var det färdigjobbat för den här gången. Har faktiskt en välförtjänt ledighet nu på, ja nästan två dagar! Känner mig rätt nöjd med prestationen här i Tromsö än så länge. Det har bara varit jobb, så nu börjar man bli lite sugen på att se sig om lite. kanske kan bli en tur i morgon. Ikväll ska det drickas rödvin, göttt!

Nu är i allafall jag väldigt tillfreds. Med rena lakan fullkomligt fria från skrufs, ny duschad och insmord med nya hudkrämen säger jag godnatt, eller snarare:

God morgon!

Intro Tromsø

Hej på er!
Nu sitter jag hær på Tromsø universitet sjukhus och jobbar natt. Ær hænder det inte många knop vill jag lova. Så, efter att ha rensat min inbox på mailen på ungfær 1700 mail bestæmde jag mig før att starta upp min blogg igen. Varfør, ja...sæg det, men nu kanske jag faktiskt har något att blogga om. Snø berg och sjuka norrmæn om inte annat. Førhoppningsvis kommer denna blogg också att innehålla lite snygga snø bilder, i allafall de nærmaste månaderna. Kanske ett och annat berg också kommer att visas.
Mycket nøje!